Reportage: Hur mår svensk travsport?

Hur länge kan man vänta innan det är kris på riktigt?

Sämsta publiksiffran på 40 år var ett av samtalsämnena efter förra årets Elitlopp.
Målsättningen var satt till 25 000 besökare under söndagen men man nådde inte ens 20 000 vilket fick Solvallas vd, Jörgen Forsberg att ifrågasätta sin egen målsättning.
Ett återkommande problem för travbanorna med sviktande publiksiffror så inget unikt för just Solvalla men vem ska betala för att hålla svensk travsport vid liv?
I USA tävlar man för tomma läktare sedan länge och även om det inte ser ut som att vi är där ännu så får man hålla med om att utvecklingen går åt fel håll. Att travbranschen är inne i ett generationsskifte kan nog alla hålla med om och vi som har tonåringar hemma vet att deras ”attention span” är väldigt kort så det är ett otroligt svårlöst problem för travbanorna när man ska konkurrera med utvecklingen inom teknologin då det är väldigt bekvämt att stanna hemma framför valfri skärm.

Utvecklingen.

Många branscher har fått anpassa sig efter pandemin. Bio och Restaurangbranschen till exempel måste fortsätta erbjuda något som lockar mer än hemmasoffan eller helt enkelt avveckla. Samhället utvecklas hela tiden och jag tror knappast någon på 80-talet trodde att man trettio år senare skulle ha samma utbud i handen på en liten apparat som även går att ringa på. Att tro att något ska vara för evigt är extremt naivt och bakåtsträvande.
Så hur ska man locka tillbaka publiken till banorna när kärleken till själva sporten hamnar i skymundan för spelet? Svaret är inte självklart men att det kommer krävas pengar i massor är däremot givet, något som alla travbanor för dagen inte har tillgång till alls.
Ska man kunna erbjuda stallbacksdagar, tandemkörningar och paket där man kommer nära hästen så krävs det externa satsningar från statligt håll. Att lägga ansvaret i knät på travbanorna utan att stötta upp ekonomiskt är en omöjlig uppgift och på sikt kommer satsningen betala sig.
Vi betalar över en miljard i spelskatt varje år och vill man behålla de nivåerna även framåt så måste spelskatten sänkas, inte höjas och de pengarna återinvesteras i travbanorna.
Vintertid krävs nog något alldeles extra i mervärde men sommartravet har alla möjligheter i världen att bli riktigt stort om man bara ger banorna möjlighet. Titta bara på Årjängstravet som är en idyll utan dess like med riktiga eldsjälar till personal men de mindre banorna prioriteras inte trots att man ofta pratar om travets mångfald och hur viktigt det är med bredden. Sker det ingen satsning från centralt håll så kommer även omsättningen på spelet följa efter och det dröjer nog inte många år innan den där spelskatten droppar under miljarden och då kan det vara för sent.

Kunderna.

Det man hör mest är att kunderna saknar totomaterna och känslan av att hålla en bong i handen. Tyvärr är nog den tiden förbi då det skulle kräva en enorm summa pengar att få till ett bra system som låter kunden legitimera sig samtidigt som man lägger spelet och kontanthanteringen samt personalkostnader är nog inget man vill återgå till. Att lägga spelen digitalt är helt enkelt en del av utvecklingen och något vi inte kommer undan tack vare nya spellagen och bekämpningen av penningtvätt.
Det andra man ofta hör är priset. Är det rimligt att ta närmare femhundringen i entré för två dagar av trav i världsklass? Jämför man med en konsert eller bara rena underhållsvärdet är det så klart billigt men det är svårt att komma ifrån att nya kunder kommer tycka det är konstigt att betala entré för att få spela. Det vill till något mervärde för att motivera en sådan peng, alternativt ett annat bidrag till banorna då många är beroende av den inkomsten.
Travet kommer som sagt att få oerhört svårt att attrahera nya kunder, precis som att någon som inte tycker Håkan Hellström är bra aldrig kommer betala 800kr bara för man gillar musik i allmänhet. Här behöver man överväga det långsiktiga i att öka publiken och hur man gör det utan att travbanorna går under ekonomiskt.

Mat och dryck.

Hutlösa priser på mat och dryck är också ett återkommande klagomål från kunderna där under stortrav en burgare kan gå loss på 150kr och en öl att fukta strupen med över hundralappen. Här är de mindre banorna i framkant då det ofta finns mer humana priser och faktiskt oftast bättre kvalité på maten.
Att ta restaurangpriser i just restaurangen ska man kunna göra men att ta 35kr för en ljummen burk cola från ett flak i bak på en korvvagn blir bara fjantigt. Det måste finnas alternativ för de som inte vill spendera halva spelkassan på maten. Lättare sagt än gjort dock då de som står för utskänkningen ofta betalar en avgift till travbanan och precis som alla andra vill ingen arbeta gratis. Ska man se till den stora bilden så verkar det som att allt landar i att själva banan behöver ta ut priser i högsta laget för att för att själva gå runt. Det är inget konstigt i att det är kunderna som ska betala men skulle det gå att lösa på annat sätt för att attrahera fler att besöka travbanan för att säkra upp travets framtid så vore det nog önskvärt för alla parter.

Ekosystemet.

Vi travspelare förser både hästsporten och stadskassan med stora summor pengar varje år och utan oss skulle det inte finnas tillräckligt med prispengar för att fortsätta utveckla sporten åt rätt håll. Nu tror jag vi är många år bort innan själva spelet skulle bli lidande men sporten kommer inte må bra av fortsatt färre besökare då det är en stor del av återväxten av hästägare som hittar kärleken till sporten på själva banan. Problemen är så klart många, inte minst att vi har en klick av tränare som tar merparten av prispengarna och får därmed också bästa materialet att arbeta med så klyftan kommer fortsatt växa för varje år men när det kommer till sviktande publik så är jag övertygad om att svaret ligger i att åtminstone ge banorna chansen genom att tillföra pengar, nya pengar så ekosystemet växer och inte trappas av.

Attack från flera fronter.

Man kan antingen luta sig tillbaka och anse att allt var bättre förr eller så försöker man dra nytta av nya teknologin och anpassa sig för en ny publik som inte närmar sig pensionsålder. Inget illa ment mot ATG-studion men i ärlighetens namn tror jag ingen längre lyssnar på snacket som är mellan loppen utan man går i väg och pysslar med annat. Det finns dock bra folk i studion men tiden är nog inne för att interagera mer med kunderna i stället för att lyssna på ytterligare en anekdot från Svante Båth. Använd plattformar som till exempel Youtube eller Twitch för att låta tittarna ställa frågor och ha fler utsända på banan som kan söka upp respektive tränare för att få svar. Flera andra sociala medier har så kallade livesändningar där man enkelt kan hitta en nyfiken yngre publik. Kan man i samband med det ha tävlingar med paket för att besöka valfri travbana med kompisgänget så är man nog på rätt väg.

Men då krävs som sagt nya pengar in i travsporten så sänk spelskatten, inte höj. Det kommer kortsiktigt innebära mindre intäkter till statskassan men på sikt gynnar det alla om man ser till att pengarna satsas på banorna.